I Järnsängen....

6 december: Dags att göra julgåvor
Förr i tiden handlade julklappar inte om högar med presenter. Byns ungdomar smög omkring och kastade in "julklappar" hos andra, ofta vedträn eller halmfigurer med en fastbunden vers som säkert inte var alltför fin i kanten. De ursprungliga julklapparna var alltså ett slags skämtgåvor.

På vissa orter delades dessa klappar ut av en ung man som klätt ut sig till julbock.
Att vara givmild under julen har också lång tradition - det var ett avbrott från det vanliga slitet och julen är en festlighet med förkristna rötter i midvinterfirandets offermåltider. Det ansågs kunna föra otur med sig att inte bjuda besökare på något, eftersom de då kunde "gå ut med julen". Man försökte ta hand om ortens fattiga och se till att de mindre bemedlade hade lite extra.
Med tiden blev julklappen en julgåva, men liksom julgranen var detta en sed som först tog rot i välbärgade hem. I mindre bemedlade hem blev det inte vanligt att ge julklappar förrän på 1900-talet.

Igår kom äntligen det vädret som man har väntat på och här nere var det en fantastisk dag med lite snö, kallt och sol..
Julkänslan var på topp, så efter jobbet passade jag på att fixa lite utomhus och på vernadan.
Barnen försökte åka pulka och snowracer utan några större framgångar de insåg att det var lite för lite snö, de hjälpte dock mig istället att ta fram sparkar, slädar och skidor.
Frågan är alltid - Mamma är dessa gamla?
I järnsängen på glasverandan fixade jag lite mys, grantopp där kottarna hänger kvar, plåt, mossgrans, skidor, släde och röda äpple.

Zink, trä och grönt är vackert.

Vackert i sin enkelhet!

Kram
Sandra